EttĂ„rsdag 🎉

För ett Ă„r sedan gjorde dom första operationen i Sundsvall. Satte ett drĂ€n i vad man trodde var en enkel keratocysta. Även fast jag fĂ„tt beskedet ett tag innan sĂ„ kĂ€nns det Ă€ndĂ„ som att allt började hĂ€r. Innan det hĂ€r hade jag ju ingen aning om vad som vĂ€ntade. Sen visade det sig att nĂ€, det var nog inte sĂ„ enkelt Ă€ndĂ„. Och det jag trodde skulle vara över pĂ„ 6, max 9 mĂ„nader Ă€r egentligen inte över Ă€n.
NĂ€r jag kom tillbaka efter sjukskrivningen och bara jobbade 50% fick jag höra att "alla har ett förlorat Ă„r i sitt liv. 2015 Ă€r nog ditt." Ja, kanske. Men nĂ€. Jag tĂ€nker inte se det sĂ„. För en annan mĂ€nniska, min bĂ€sta vĂ€ns mamma, har lĂ€rt mig att det finns en mening med allt som sker. Även om jag inte riktigt förstĂ„tt meningen med exakt allt som har hĂ€nt, sĂ„ Ă€r jag lite klokare nu Ă€n vad jag var för ett Ă„r sedan. 
Det Àr inte bara kÀken som hÀnt det hÀr Äret. Massor har hÀnt, och egentligen har det hÀnt en jÀkla massa bra saker. NÀr jag tÀnker tillbaka pÄ typ mars-april, sÄ tror jag inte att operationen Àr det första jag tÀnker pÄ ens. Jag hade en bra vÄr. Jag har haft en bra sommar. Och en bra höst. SjÀlvklart finns allt det jobbiga i bakhuvudet hela tiden. Och nÀr man ligger pÄ akuten och har jÀvligt ont i magen och vÀntar pÄ att dom ska operera bort blindtarmen sÄ undrar man vad i hela helvetet man gjort för att ha förtjÀnat det.
Men nÀ, jag vill inte ha det ogjort. Olika saker som har hÀnt har gjort mig starkare pÄ olika sÀtt. Men samtidigt tycker jag att det rÀcker nu. Det rÀcker med ett Är. Och folk undrar hur jag kan vara sÄ positiv. Att jag Àr sÄ stark. Hur orkar du? Vilken otur du har!
Ja, det Àr vÀl sant. Och ja, jag hade kunnat grÀva ner mig och tyckt synd om mig sjÀlv. Men dÄ hade det ju verkligen varit ett förlorat Är!! Jag bestÀmde mig tidigt för att vara positiv, och göra vad jag ville. Att jag Ät yoghurt första gÄngen vi grillade, att det inte var lönt att frÄga mig vad vi skulle Àta, att det var omöjligt att bjuda mig pÄ nÄt. Dom jag umgicks med lÀrde sig det till slut. Och det blev okej. Och jag hade Ängrat mig förbannat mycket mer om jag hade legat hemma och surat istÀllet för att vara med.
Men nu tar vi ett break frÄn det hÀr, och lÄtsas att allt Àr bra. Tills det kommer en kontroll som visar nÄgot annat. Och det kommer inte hÀnda!

Röntgensvaren

Ja, som sagt fick jag ju tid för MR samma dag som jag hade CT. Allt flöt pĂ„, inga konstigheter och inga blĂ„mĂ€rken pĂ„ rumpan den gĂ„ngen! 
Jag minns inte nĂ€r svaren kom, men har för mig att det gick rĂ€tt fort. Överlag sĂ„g det bra ut. Man sĂ„g tydlig bentillvĂ€xt, dock mestadels omoget ben. Men eftersom det bara gĂ„tt ca 4 mĂ„nader sen operationen var det ju inte sĂ„ konstigt. Det hade vĂ€xt mest ben lĂ€ngst ned i kĂ€ken och nĂ€stan ingenting upp mot örat, men inget att oroa sig för efter sĂ„ kort tid tydligen. Man sĂ„g en förĂ€ndring i mjukvĂ€vnaden som de inte riktigt kunde tyda, men inget tyder pĂ„ att det ska vara nĂ„got recidiv pĂ„ gĂ„ng. Försiktigt positivt alltsĂ„. Fortsatt mjuk mat, sĂ„nt som Ă€r lĂ€ttuggat. Jag gjorde mina egna regler rĂ€tt snart. Jag Ă€ter det mesta, men med sunt förnuft. Kanske inte jordnötter precis, men ja. Vanlig mat!
Fortsatt uppföljning bil i januari. Processen kommer alltsĂ„ fortsĂ€tta till nĂ€sta Ă„r. Det trodde jag inte nĂ€r det började. Men det Ă€r vĂ€l rĂ€tt mycket som ska lĂ€ka, om jag inte minns helt galet var cystan ca 5x4x3 cm. MĂ„ttar man upp det pĂ„ kinden sĂ„ ja.... 

Nu dÄ? Sedan typ en mÄnad tillbaka sÄ Àr vikten i princip samma som innan operationen. KÀnseln i kinden Àr fortfarande lite konstig. PÄ ett vis kÀnns det som att kinden Àr svullen, vilket beror pÄ att jag inte har full kÀnsel. Men om jag typ rÄkar stöta i med tandborsten vill jag dö för det gör sÄ jÀvla ont. UtseendemÀssigt ser jag ingen svullnad lÀngre. Kanske om jag kollar och jÀmför noga, men tror inte man ser om man inte vet.
Jag har insett nu att jag bearbetar det hĂ€r i efterhand. Just dĂ€r och dĂ„ gĂ€llde det att vara stark och ta sig framĂ„t. Jag blev singel i princip nĂ„n dag innan jag Ă„kte till Sundsvall för op. Sen var det op. Det fanns inte plats, tid och ork för att tĂ€nka, mĂ„ dĂ„ligt och grĂ€va ned sig. Jag bestĂ€mde mig tidigt för att vara positiv, för att kĂ€mpa. Inget skulle bli bĂ€ttre av att grĂ€va ned sig. Jag har vĂ€ntat pĂ„ ett bakslag. Har vĂ€ntat pĂ„ att alla kĂ€nslor jag inte hade tid för ska komma tillbaka och brĂ€da mig totalt. Det har inte hĂ€nt. Det kommer nog inte hĂ€nda. Hela tiden sedan det hĂ€r började har jag varit vĂ€ldigt öppen med vad som hĂ€nder. Alla som har funnits runt mig, min familj, gamla och nya vĂ€nner, kollegor vet vad jag gĂ„r igenom. Alla vet inte allt, men det mesta. Jag har umgĂ„tts med folk som fĂ„tt mig att mĂ„ bra och ha roligt. Glömma all skit, skratta Ă„t all skit, grina lite ibland. Det i sig Ă€r nog sĂ„ bra som terapi. Kort sagt. FY FAN vilka underbara mĂ€nniskor jag har i mitt liv. Tack och kĂ€rlek ❀

MR och CT

Jaha. SĂ„ kom remisserna för röntgen. MR 12/6 och CT 2/7. UngefĂ€r som vĂ€ntat. Men sĂ„ slog det mig. Magnetröntgen och tandstĂ€llning
 Klingar mycket dĂ„ligt i mina öron. FrĂ„gade en lĂ€kare via jobbet vad han trodde, och han sa direkt att det kommer ju inte att gĂ„! NĂ€, precis vad jag tĂ€nkte. SĂ„ jag ringde till Sundsvall, frĂ„gade om det verkligen gick att göra MR med tandstĂ€llningen?
”Hade du tandstĂ€llningen nĂ€r du gjorde förra MR?”
”NĂ€â€
”Okej
 Jag ska kolla upp det dĂ€r och sĂ„ Ă„terkommer jag till dig!”

Gick en liten stund bara, innan hon ringde upp: ”Nu har jag kollat det dĂ€r och det ska inte vara nĂ„gra större problem”. Okej, bra, dĂ„ kör vi.  


Ner till Sundvall, in pÄ MR. Hade en lite konstig kÀnsla, sÄ frÄgade igen om det verkligen inte gjorde nÄgot att jag hade tandstÀllningen?
”Jo. Det kommer ju störa pĂ„ bilderna!”
”Men jag ringde ju hit och frĂ„gade och hon sa att det var okej?!”
”Ja
 Vi tar nĂ„gra provbilder sĂ„ fĂ„r vi se hur mycket det stör eller om vi kan fĂ„ nĂ„gra vettiga bilder Ă€ndĂ„â€


Testbilder togs. Och nĂ€. Det gick inte att tyda nĂ„got överhuvudtaget. Vi skulle prova en annan kamera som var svagare pĂ„ nĂ„t vis, för att se om det gick. Men medans jag vĂ€ntade pĂ„ det kom röntgenlĂ€karen. Hon berĂ€ttade att det inte var nĂ„gon idĂ© att prova den andra kameran för det skulle bli exakt samma effekt av tandstĂ€llningen pĂ„ den. Hon bad om ursĂ€kt flera gĂ„nger för att jag hade fĂ„tt Ă„ka till Sundsvall helt i onödan och sa ocksĂ„ att det mĂ„ste blivit nĂ„got missförstĂ„nd hos den jag pratade med i telefonen, att hon kanske trodde att jag skulle röntga knĂ€t eller nĂ„got, inte kĂ€ken. 
Hon sa att tandstÀllningen mÄste tas bort innan man kan göra en MR och om det behövs fÄr dom vÀl sÀtta tillbaka den efterÄt (HELL NO!). Hon tyckte att den skulle tas bort innan CT ocksÄ.
Jag jublade inombords! TandstĂ€llningen bort?! Men nĂ€, det kĂ€ndes för bra för att vara sant. Röntgen skulle sĂ€kert bara bli framflyttad till hösten eller nĂ„t

RöntgenlÀkaren sa att hon skulle skriva ett utlÄtande pÄ dom bilder som fanns, och utlÄtandet var ungefÀr att bilderna Àr omöjliga att tolka sÄ lÀnge tandstÀllningen finns, och hon tyckte Àven att jag skulle prata med kÀkirurgen och trycka pÄ, sÄ det kom frÄn flera hÄll liksom. Sagt och gjort, vi gick ivÀg och lÀmnade ett meddelade till Lars pÄ kÀkkirurgen.


Hem igen. Vi skulle Ă„ka till summerburst samma dag. SĂ„ nĂ€r jag satt och vĂ€ntade pĂ„ skjutsen till flyget ringde det frĂ„n skyddat nummer. Lars som ringde. Han beklagade igen att jag behövt Ă„ka till Sundsvall i onödan, och sa att det hade blivit bestĂ€mt att tandstĂ€llningen skulle bort sĂ„ fort det fanns en tid i Övik. HALELUJA! Han hade redan pratat med tandregleringen och dom skulle höra av sig. Jag bestĂ€mde dĂ€r och dĂ„ att jag skulle ringa kl. 07 pĂ„ mĂ„ndag morgon, haha! 
Men dom ringde och vĂ€ckte hela hotellrummet pĂ„ fredag morgon, och jag fick en tid torsdagen efter, igĂ„r. 


AlltsÄ Àr jag utan tandstÀllning nu, och det kÀnns sÄ obeskrivligt skönt sÄ det finns inte!!
Jag kĂ€nner mig normal igen. Det spelar ingen roll vad folk sĂ€ger, man bryr sig Ă€ndĂ„. Den var i vĂ€gen, krĂ„ngligt att borsta tĂ€nderna och man kĂ€nde sig inte speciellt sjĂ€lvsĂ€ker, haha! 
Jag kan leva med att bara fĂ„ Ă€ta ”mjuka” saker. Det kan jag leva med lĂ€nge, bara jag slipper tandstĂ€llningen! Jag har vĂ€ntat pĂ„ att ta bort den sedan den dagen den sattes in. 
Det Àr fortfarande lite ömt i tÀnderna, men ja. Jag fÄr ju liks inte tugga nÄgot sÄ det gör inte sÄ mycket.


Har Ă€ven fĂ„tt ny kallelse till MR. Sundsvall sĂ„klart. MEN! NĂ„n i Sundsvall mĂ„ste ju ha ramlat och slagit huvudet HÅRT, för jag har tid för CT och MR SAMMA DAG! Med bara tvĂ„ timmars mellanrum! Miracles do happen! SĂ„ 2/7. HĂ„ll tummarna! 


FörvÀntningar och insikter

Det visade sig att jag hade lite fel om den dĂ€r kĂ€kkirurgen Lars! 
Fick ett samtal förra veckan, förresten Ă€r det alltid lika kul nĂ€r dom ringer frĂ„n Sundsvall. Ringer ju frĂ„n skyddat nummer. Och dom enda som ringer mig frĂ„n skyddat nummer Ă€r ju kĂ€kkirurgen, jag vet liksom innan jag svarar vem det Ă€r. Man skulle nĂ€stan vilja sĂ€ga att dom kan skippa den lĂ„nga presentationen, "Hej det Ă€r Lars Sandahl, överlĂ€kare pĂ„ KĂ€kkirurgiska kliniken i SUndsvall", ibland sĂ„ hinner han knappt prata klart innan jag sĂ€ger Hej! haha. Men iallafall. Han ringde! FrĂ„gade hur det gick. Tusen frĂ„gor, om jag hade ont, hur det gick att Ă€ta, om jag hade hört nĂ„t knakande ljud frĂ„n kĂ€ken (eh..Nej, tack och lov!!). Och sĂ„ vidare. Sen pratade han om röntgen! Han sa att han skrivit remisser för MR och datortomografi redan i april, heja! MR Ă€r möjligt att göra i Övik. Men jag tror att dom som bestĂ€mmer sĂ„ntdĂ€r glömmer bort att jag bor i Övik, sĂ„ det lĂ€r bli Sundsvall. Det Ă€r iallafall planerat för slutet av juni. Dator mĂ„ste göras pĂ„ odontologisk röntgen i Sundsvall. AlltsĂ„. Det vore ju fint om man skulle kunna planera det hĂ€r samtidigt, med tanke pĂ„ att det tar typ fem minuter. Menne.... Är tveksam till att det kommer hĂ€nda.
Vidare sa han att han hade tidig semester, att han skulle vara tillbaka i mitten pĂ„ juli. DĂ„ skulle han kolla pĂ„ bilderna och höra av sig om resultatet. GISSA om jag har höga förvĂ€ntningar nu alltsĂ„. Första mĂ„let var ju att vara Ă„terstĂ€lld till midsommar. Men det sket sig ju rĂ€tt hĂ„rt. NĂ€sta mĂ„l Ă€r semestern. 20/7. AlltsĂ„. Jag kan leva med att jag mĂ„ste vara lite försiktig med vad jag Ă€ter. Men tandstĂ€llningen Ă€r jag ju vĂ€ldigt gĂ€rna av med sĂ„ tidigt som det bara gĂ„r! SĂ„ hĂ„ll tummar och tĂ„r tack!
 
Jag har kommit till lite insikter nu dom senaste veckorna. Jag tycker ju att allt har gÄtt över förvÀntan efter op. Inga problem liksom. Men sÄ börjar man tÀnka. Mitt humör har ju varit vÀrdelöst, brinner av för ingenting. Det Àr vÀl inget som alla mÀrker, jag brukar inte brinna av pÄ random folk. Jag blir irriterad, men sÀger inte sÄ mycket. Men pÄ dom som jag har nÀrmast, familjen. Ojoj. Och dom vet hur trevlig jag blir nÀr jag inte har Àtit. Pappa sa redan för lÀngesedan att det berodde pÄ det. Men jag har inte riktigt fattat det. Jag har fÄtt för mig massa andra anledningar, sovit dÄligt, p-piller, allt möjligt. Men jag har ju insett nu att det Àr ju sÄ! Det Àr ju sÄ jag varit i all evighet, sÄ det Àr klart att det inte Àr nÄgot annorlunda nu. Vet inte varför det tog sÄ lÄng tid för hjÀrnan att koppla det. Skyller pÄ nÀringsbrist!
En annan sak som jag har "hört" om, Ă€r att man kan tappa mycket hĂ„r och att det blir sĂ€mre kvalitet pĂ„ hĂ„ret sĂ„na hĂ€r gĂ„nger. Beroende pĂ„ nĂ€ringsbrist. "Men det har ju inte hĂ€nt mig, gud vad skönt!" Mm. Eller. Jag tappar vanligvis mycket hĂ„r i perioder. Men nu har det varit extremt vĂ€ldigt lĂ€nge. SĂ„ det kanske vore pĂ„ sin plats att fortsĂ€tta med vitamintabletter ett tag till... Annars Ă€r jag vĂ€l skallig innan Ă„ret Ă€r slut. 
 
Well. Överlag sĂ„ kĂ€nns det lite bĂ€ttre just nu. Positivt. Att sommaren kanske inte blir fullt sĂ„ jĂ€vlig och trĂ„kig som jag hade rĂ€knat med. Midsommar Ă€r vĂ€l inte sĂ„ viktigt Ă€ndĂ„....

Update

Nu Ă€r det en evighet sedan jag skrev. Jag har inte skrivit ned nĂ„got om senaste Ă„terbesöket. Det var ett dĂ„ligt besök. Jag hade hoppats pĂ„ röntgen och bra besked. Nja. Vi pratade om tandstĂ€llningen. FrĂ„n den dagen, typ 4 v efter op skulle jag ta bort gummibanden en gĂ„ng om dagen. Äta lite, INTE TUGGA!! Och typ trĂ€na. Jag var rejĂ€lt stel i kĂ€ken kan jag lova. Liksom. Inte öppnat munnen typ pĂ„ fyra veckor... Jag skulle sĂ€tta tillbaka gummibanden efter nĂ„gra timmar, större delen av dygnet skulle jag ha dom dĂ€r. Efter tvĂ„ veckor med det schemat skulle jag ta bort gummibanden helt. 
Jag, naiv som jag Àr, trodde ju att nÀr jag inte behöver gummiband sÄ tar man bort tandstÀllningen. Men...
"Hur lÀnge ska jag ha tandstÀllningen?"
"Ja... Jag vet inte riktigt. Men nog till augusti iallafall"
"..... Augusti?! Det har jag INTE tÀnkt!!!"
"Haha nĂ€hĂ€... Är det nĂ„got speciellt, nĂ„got visst datum du vill att den ska vara borta?"
"Eeeeh, ja, igÄr?!"
"Ja, det gÄr ju inte för den dagen har ju redan passerat"
Ha ha ha vad skitkul du var dÄ tÀnkte jag...
"Jaha. Men alltsÄ. Varför ska jag ha tandstÀllningen om jag inte ska ha nÄgra gummiband?!"
"OM det hÀnder nÄgot"
Jaha. Ja. Jag fattar vĂ€l egentligen att det mĂ„ste vara sĂ„. Samtidigt kĂ€nner jag att hur svĂ„rt Ă€r det att sĂ€tta dit en ny om det behövs?! Fick frĂ„gan om jag ville ta bort den för att det var besvĂ€rligt/ont, eller om det var av "estetiska" skĂ€l. AlltsĂ„. En blandning sĂ„klart. Det Ă€r ju inte kul pĂ„ nĂ„got vis. 
Efter lite kompromisser lovade Lars MR i juni, visar ev. förÀndringar i mjukvÀvnaden, och CT, visar bentillvÀxt, första veckan i juli. Har jag tur fÄr jag svar i juli, men inget jag tror att jag fÄr. Tror inte ens pÄ att det blir röntgen dÄ förÀn jag fÄtt tider. TandstÀllningen försvinner nÀr röntgen visar pÄ "imponerande bentillvÀxt". Min dröm om att vara ÄterstÀlld till midsommar kommer alltsÄ inte att uppfyllas. Jag fÄr fortfarande inte tugga. Jag fÄr inte det pÄ hela sommaren typ. Party. Som fan. Jag Àr lite bitter, faktiskt. Men. Jag fortsÀtter som tidigare! Gilla lÀget!
Life's a bitch, deal with it! Det som inte dödar, det hÀrdar.

LÄt mig klargöra nÄgot

Jag har funderar över en sak. Efter alla turer som varit kring min operation osv har jag fÄtt vÀldigt mycket kommentarer, pepp och stöd. Och jag uppskattar vartenda ord, tro mig!! Men det Àr en sak. Alla kommentarer om att "shit vad du gör det bra!" "Herregud vad du fÄtt stÄ ut med" "Att du stÄr ut!" "Du Àr sÄ positiv!" Liksom. Jag har inget val. Verkligen inget val alls. Jag har inget att sÀga till om. Jag fick inte nÄgra alternativa behandlingsförslag, för det fanns inga, inte egentligen. Jag fick inte vÀlja nÀr/om det skulle ske. Jag kan inte pÄverka att jag inte fÄr tugga nÄgonting förÀn absolut tidigast i juli, kanske. Jag kan inte styra eller pÄverka nÄgot i den hÀr processen. Jag förstÄr att man menar vÀl, att man vill stötta och peppa. Men jag Àr inte överdrivet duktig, stark eller positiv. Jag hanterar skiten, för det Àr det enda valet jag har. Allt hade garanterat varit sÄ mycket jobbigare om jag hade valt att grÀva ner mig, tycka synd om mig sjÀlv och tillfÀlligt hata livet. Det Àr inget alternativ att göra sÄ. Jag vÀljer att hÀnga med mÀnniskor som fÄr mig att mÄ bra. MÀnniskor som numera Àr van att jag har tandstÀllningen och gummiband, att det ibland Àr svÄrt att förstÄ vad jag sÀger, och mÀnniskor som (oftast) kommer ihÄg att det Àr totalt lönlöst att bjuda mig pÄ nÄgot att Àta, frÄga vad vi ska fika, om vi ska köpa godis, och att det Àr HELT OKEJ för mig. Det stör mig inte alls att folk Àter. Herregud, det funkar inte att jag ska tycka det Àr jobbigt.
Life's a bitch, deal with it! 

Som sagt, jag uppskattar verkligen allt stöd jag fÄr, men det hÀr en tanke som dyker upp varje gÄng jag fÄr en sÄn hÀr kommentar och jag kÀnde att jag var tvungen att fÄ ventilera den lite. Det Àr inte en pik mot nÄgon som sagt nÄgot liknande, och jag förbjuder ingen att sÀga det igen, för de som sÀger det kÀnner sÀkert sÄ. Det Àr bara min kÀnsla av att... Ja, att jag helt enkelt inte har nÄgot val.
Bra sÄ.
Tack och kĂ€rlek! 

Hemma!

Äntligen hemma!!
Levde pÄ nyponsoppa första tiden. Jag tycker inte om soppa. SÄ Àr det bara. Och det blev inte bÀttre nu. SÄ ja, det som gÄr ner det gÄr ner! Gick ner massa i början. Rasade typ 5 kg pÄ tvÄ veckor.
Skulle ta Diklofenak 3 gÄnger om dagen, gick bra att peta in den lilla tabletten mellan tÀnderna. Sen var det ju penicillinet. Flytande KÄvepening smakar vidrigt! Om ni undrade liksom. Fy fan, vÀrsta jag vart med om. En evig procedur med hÄlla för nÀsan, i med KÄvepenin, i med vatten, i med fruktsoppa, andas, inte spy, mera fruktsoppa. Typ. Tre gÄnger om dagen. Vidrigt. Men det gick ju det med.
Klarade mig pÄ smÀrtlindring med Diklofenak, tog Citodon nÄn gÄng pÄ kvÀllen bara.
 
 
Ang. vikten sÄ har det nu stannat av, har gÄtt upp typ ett halv kg sedan jag vÀgde som minst, sÄ det Àr ju bra.
Just nu lever jag pÄ mosad avokado utblandat med lite grÀddfil, turkisk yoghurt och fruktsoppa. Haha. Men det som gÄr ner gÄr ner!
Var ute och gick förra veckan, tvÄ veckor efter operationen. Tog mig nog lite vatten över huvudet. Trots att jag Àtit precis innan jag gick sÄ nÀr det kom lite uppförsbackar var det bara att stanna och ner med huvudet mellan knÀna för att inte svimma... Orken Àr inte som den ska alltsÄ! Blir helt slut av allt, rÀcker att duscha.
IgÄr tog jag en till promenad, gick betydligt mycket bÀttre. Inte en enda kÀnning, hÀrligt! SjÀlvklart sÄ var jag ju trött och slut nÀr jag kom hem, men jag klarade mig frÄn svimningsattacker!
 
Stygnen togs bort i Övik i slutet pĂ„ förra veckan. Gick galant. TandlĂ€karen ursĂ€ktade sig för att hon gjorde illa mig, och dĂ€r satt jag som ett fĂ„n och undrade vad hon menade, för jag kĂ€nde absolut ingenting! Sa det sedan nĂ€r jag fick tillfĂ€lle, och hon konstaterade dĂ„ att jag har kĂ€nselbortfall Ă€ven dĂ€r det Ă€r sytt. Skönt just dĂ€r och dĂ„. Absolut inget jag har mĂ€rkt av, sĂ„ vi ser vĂ€l om kĂ€nseln behagar att komma tillbaka dĂ€r. Har fortfarande ingen kĂ€nsel i halva lĂ€ppen och hakan. Har inga "pirrningar" eller stickningar i lĂ€ppen, och det Ă€r ju synd. Men det kan ju ta upp till ett Ă„r innan man vet hur det blir ed kĂ€nsel, sĂ„ det Ă€r bara att vĂ€nta och se...
 
Nytt Äterbesök nÀsta vecka, 26/3, ganska exakt en mÄnad efter op!! Vet inte riktigt vad tanken Àr, gissar pÄ röntgen kanske?
Har sedan igÄr morse inte tagit nÄgon smÀrtstillande, tjoho!
 
Och förresten. BlÄsa ut ljus nÀr man nyss opererat kÀken, gÄr ganska dÄligt!
 

Avd 5

Inlagd pÄ avdelning ytterligare tvÄ dygn. Min tanke innan op var att jag skulle kunna Äka hem dagen efter. Det insÄg jag snart att det kunde jag ju drömma om. MÄdde fortfarande lite illa och hade ont. Skulle sluta med smÀrtlindring iv. Ta Alvedonbrus nÀr man redan mÄr illa. Hah, vilket skÀmt. Var ju bara att glömma.
Lunchen kom in. Soppa. Woho. En varm en kall. Luktade helt ok. Smakade pĂ„ den varma. Ööööörk. Gick inte. Bara varmt och grĂ€ddigt och nĂ€. Smakade inte alls. Kommer inte ihĂ„g vad jag fick i mig till lunch. Middag yp samma varma soppa, ville spy bara dom kom in med brickan. Mamma fick snĂ€llt stĂ€lla bort den, men provade pĂ„ den kalla soppan. Typ nĂ„t frukt/saftaktigt. Gick bra, den var god! Höll vĂ€l nĂ„n timme innan den kom i retur... Fick mot illamĂ„ende, men det hjĂ€lpte knappast. Det som hjĂ€lpte bĂ€st var faktiskt att spy. TyvĂ€rr.
Efter det hÀr kÀndes det rÀtt hopplöst att Àta.
Mamma gick tillbaka till hotellet, och det vart en kass natt. Kunde inte ligga bekvÀmt, hade en pvk i vardera arm. Kom in en sköterska och gav antibiotika iv och kollade lÀget osv. Fy alltsÄ. Sova pÄ sjukhus Àr inte nÄn favvo.
Mamma kom tillbaka direkt efter hon vaknat och Ă€tit frulle. Äntligen tĂ€nkte jag! Ville Ă„ka hem pĂ„ fredagen, men mĂ„dde fortfarande rĂ€tt illa sĂ„ insĂ„g vĂ€l att det kanske var dumt... Dock sĂ„ var det en sköterska som sa att det var ju inget som hindrade mig frĂ„n att Ă„ka hem pĂ„ lördagen. Och som tur var hade min tandlĂ€kare jour den helgen sĂ„ han kunde fixa allt med utskrivning osv.
Sov rÀtt mycket pÄ dagen, sÄ mycket tryggare nÀr mamma var dÀr!
Tog mig ivÀg och duschade, med lie hjÀlp, och ja, man blir piggare av sÄnt!!
Ångest för en natt till pĂ„ sjukhuset. Fy fan...
Slutade med att mamma sa att hon skulle stanna över natten <3 KÀndes lite dumt, man ska ju förestÀlla vuxen och sÄ vidare. Men nÀ. Fy fan.  SÄ mamma stannade. Vid tolvtiden fick hon en sÀng bredvid min. Och den natten sov jag kan jag sÀga. Typ hela natten.
Mamma - not so much....
PÄ lördag ville jag bara hem. Hem hem hem.
Sagt och gjort. Ner till kÀkkirurgen för koll och för att se hur jag skulle byta gummibanden. IvÀg pÄ apoeket och spenderade en halv förmögenhet dÀr. Medicin Àr inte billigt alltsÄ!

Efter op

Ja, sÄ kom onsdag 25/2. Descutan pÄ morgonen, mindre breakdown av nervositet. Men sÄ tog vi oss ivÀg till avd. Blev inlagd, fick infart, snyggaste klÀderna som vanligt... Det gick rÀtt fort. Ner till op, funderade om man fick gÄ men mamma tyckte att jag faktiskt kunde Äka i sÀngen. Jaja. JÀttetrevliga narkossyrror som sövde mig i alla fall! Dom gav lugnande, syrgas, och shit vad fort det gick! Hon frÄgade om jag kÀnde att det snurade, men nÀ. Fast efter en liten stund började det snurra. SÄ jag sa det, och dÄ sa hon och mamma god natt. Snurrade mer och mer, som en rejÀl fylla liksom! Kommer inte ens ihÄg att jag stÀngde ögonen. Sen Àr det sÄklart svart.
I efterhand har jag fÄtt veta att det tog vÀldigt mÄnga timmar innan jag vaknade igen och att informationen till anhöriga hade varit riktigt kass.. SÄ det kÀnns ju pissigt nu i efterhand att de var tvungna att oroa sig massa i onödan. NÀr det Àr sagt att en operation tar ca 3 timmar och man inte hör nÄgot pÄ 5-6 timmar liksom.. Aja.
Vaknade pĂ„ IVA. Fattade nog rĂ€tt fort att jag var dĂ€r. Kom en sköterska och gjorde bladderscan typ direkt. 600 ml i urinblĂ„san. "Är du kissödig?" Eh.. "NĂ€", dom som kĂ€nner mig vet att jag inte kissar speciellt ofta. Iaf. Dom skulle prova med bĂ€cken. HAH, kommer aaaaaaaldrig funka pĂ„ mig tĂ€nkte jag. Och mycket riktigt. Inte en droppe. SĂ„. Hej och hĂ„, kateter! Hade fastat för detta innan. Men ja, jag var inte direkt i stĂ„nd för att protestera, hĂ€ngde ba med. Somnade om. Vaknade. Somnade. Osv.
Vaknade och kÀnde att jag hade vÀldigt mycket i munnen. Svalde nÄgra gÄnger. Vet inte hur det gick till men i alla fall sÄ tror jag det var nÄn som sa att jag skulle spotta ut det och lÀgga huvudet pÄ sidan. Sagt och gjort. Fattade inte dÄ att det var blod. Men det var det. Massor... Under operationen hade de varit tvungna att frilÀgga bÄde ven och artÀr i kinden, och nu blödde det alltsÄ. De tre som hade opererat mig kom, och tryckte med milt vÄld in kompresser indrÀnkta i blodstillande lÀkemedel i kinden, mot sÄret. Not nice. Men Äter igen, jag var inte i stÄnd att protestera mot nÄgot just dÄ.
Tror att det var efter det hÀr mamma kom <3
I alla fall efter det hÀr som jag börjar bli mer vaken och minns mer. AlltsÄ personalen pÄ IVA. SÄ underbara! TrÀffade pÄ tre olika "skift" och ja. Lika fina allihopa! SÄ himla förstÄende och ja. KÀndes vÀldigt bra, tryggt. Massor med kÀrlek till hela högen, rÀtt mÀnniskor pÄ rÀtt plats definitivt!
Fick smÀrtlindring och mot illamÄende. Min största fasa innan var ju att spy.
Fick veta att jag svalt en del blod och nog mÄdde illa dÀrför. Sedan insÄg jag att jag hade en sond i nÀsan, party...
Dem tre som hade opererat mig kom tillbaka. Tog bort kompresserna ur kinden och berĂ€ttade att allt gĂ„tt bra. KĂ€ken höll!!!! Jag var fixerad med gummiband. KĂ€ndes inte som att jag kunde röra en millimeter men Ă€ndĂ„, haha! De hade varit tvungna att ta bort lite ben i samband med operationen ocksĂ„, men lĂ€t positiva och hade lyckats bra med att fĂ„ bort allt av cystan. SKÖNT!
Fick en tvÀttlapp och en spegel sÄ jag fick tvÀtta ansiktet lite. HERREGUD. Hade en grapefrukt i kinden pÄ höger sida och vÀnster halva av ansiktet fullt med blod. Och det dÀr hade dom suttit och kollat pÄ i timmar. Fy fan! Haha! Aja, lite frÀschare vart det ju.
Mamma gick tillbaka till hotellet och jag gjorde ett försök att se pÄ tv. Men nÀ. Inte lönt. För trött och ont att ha hörlurarna pÄ.
SÄ lugnt pÄ IVA den natten, bara jag och en person till dÀr. Bara att ropa rakt ur i rummet om det var nÄt. Lite jobbigt att "störa" dock men Àh. Det gick. 
Började mÄ illa. Gick inte över. Ropade pÄ personalen, hon hÀmtade en sköterska direkt, fick mot illamÄende och dom försökte tömma sonden. Men det rÀckte inte. "Jag spyr" sa jag bara. Och sÄ var det kört. FY FAN. Min största fasa. SÄ jÀvla vidrigt. KrÀktes upp en del blod och en del hann hon tömma i sonden. Men faktiskt. Det gick bÀttre Àn jag hade förvÀntat mig. Hon frÄgade om de skulle klippa upp gummibanden men nÀ, det var ju typ över nÀr hon frÄgade det. Och det gick faktiskt att spy ÀndÄ... NÀr jag vÀl hade fÄtt upp en del sÄ kÀndes det mycket bÀttre, och jag somnade om. Sov vÀldigt oroligt dock. Inte sÄ konstigt men. Fick antibiotika i omgÄngar, och smÀrtlindring. Tror bÄda delarna var kÀrlretande för det var fasiken inte skönt! Och antibiotikan lukade ju fasen frÀtande. Jaja, det var ju inte sÄ att man inte stod ut. Och det hjÀlpte ju sÄ.
Morgon. Ny koll med bladderscan. 0 ml i blÄsan?! Aja, dom drog katetern i alla fall.
Lars kom igen, och bedömningen var vÀl att jag skulle flyttas till avdelningen. Hade inte blött nÄgot mer under natten. SÄ bort med alla slangar och EKG och allt vad det var. Bort med sonden. Kan ha varit bland det vidrigaste jag varit med om. Om det Àr nÄn som undrar sÄ sitter en sond i nÀsan, ner genom halsen och ned i magsÀcken. Och dras ju upp samma vÀg. I tvÄ etapper. I say no more.
Och sÄ Äkte vi ivÀg upp pÄ avdelningen igen.

Det vart op!

Ja, jag skulle ju fÄ besked senast mÄndag om det blev operation eller inte. Sagt det förr och sÀger det igen. Kommunikationen... Typ 19.30 ringde det iallafall. Det hade varit strul med telefonen under dagen, sÄ man hade inte kunnat ha den kontakten man ville med Uppsala. Men pÄ tisdag 8.30 var det rond i Uppsala, med kÀk- och plastikkirurger. Jag skulle fÄ veta efter det. Men allt pekade mot att det inte skulle bli det. Fast han ville inte sÀga det rakt ut. Men jag fattade ju.
NÀr det ringde frÄn skyddat nummer tidigare idag gick pulsen frÄn nÀstan normal till skyhög direkt. SÄ fort jag svarade i princip, sÄ sa hon att dom hade beslutat sig för op! Jag kunde inte tro det, var sÄÄ instÀlld pÄ att det inte skulle bli. Men det vart det! Med nÄgra förvarningar om att det kunde ju bli instÀllt om det kom akuta saker emellan osv. Det hÀr var vÀl vid 10. Innan 15 skulle jag vara i Sundsvall.
Jobbade nĂ„gra timmar till och sĂ„ drog vi ivĂ€g. Inskrivningen. HAHA! "Är du fullt frisk?" "Ja" "allergier?" "nĂ€pp!" "Funderingar?" "Jag vill INTE spy efter op!" "MĂ„r du lĂ€tt illa?" "Inte precis" "DĂ„ ska du inte behöva krĂ€kas efterĂ„t." 
Bra sÄ. Fick lite snabb info om hur det skulle gÄ till. Tog vÀl inte ens fem min.
Senare ringde Lars igen. Det kommer vara tvÄ kirurger med och en som ska utbilda sig till specialist. De har goda förhoppningar att benet kommer hÄlla ihop. Dock Àr det stor risk att jag förlorar lite kÀnsel i hakan/underlÀppen eftersom nerven, som vanligtvis Àr skyddad av ben, ligger löst inne i cystan. Dock sÄ vet man det sÀkert först om ett Är... Vi gick igenom mediciner jag skulle fÄ. För att minska blödningsrisk, antibiotika, smÀrtstillande. SÄ frÄgade han om trombosprofylax, har du nÄgon Äsikt om det? Hahaha. Sjuksköterskan igen. Jo, men det kan vÀl kanske vara bra? SÄ vi fÄr se vad han bestÀmmer sig för!
Nu Àr vi incheckade pÄ patienthotellet.
Heja descutan! Mitt hÄr Àr som svinto. Plus att jag mÄste upp och duscha imorron igen. Jag hatar att duscha pÄ morgonen!! Well. Ba gilla lÀget! Ska vara pÄ avd. kl 07 imorgon, jag Àr först planerad om det inte kommer nÄgot akut. Fast tydligen Àr min op ocksÄ rÀtt akut sÄ liten risk att den stÀlls in...
Nu kör vi!! HÄrda dygn vÀntar. Det som inte dödar det hÀrdar! Kom ihÄg det.

Historien om cystan (del 5)

Ja, dÄ var det dags för Sundsvall dÄ. Pre-op bedömning typ.
Hade tid pÄ kÀkkirurgen kl. 13, och inskrivningsenheten kl. 14, för att göra allt samma dag.
Vi vÀntade. Och vÀntade. Och vÀntade. Typ 13.20 kommer sköterskan och sÀger att dom har beslutat att jag ska göra en röntgen till först. Okej, vi traskar vÀl ivÀg dÄ... Det Àr en bit mellan röntgen och kÀkkirurgen.
NÀr jag kom till röntgen hade dom inte fÄtt remissen... HallÄ, vi hade ju stannat pÄ apoteket pÄ vÀgen sÄ det hade vÀl tagit typ 20 min. Aja. Till slut sÄ. Röntgen gick ju fort. Det kom nÄn okÀnd gubbe och tittade pÄ testbilden. Sen tog dom riktiga bilden, och sÄ promenad tillbaka till kÀk.
VÀl tillbaka dÀr fick jag veta att dom hade fÄtt lov att ta nÄgot akut emellan. Jahapp. Vi vÀntar vÀl dÄ. NÀmen titta! DÀr Àr den okÀnda gubben frÄn röntgen! Undra vad han gör hÀr... Typ 14.30 var det min tur.
Lars sa att han hade goda nyheter. Det har varit en relativt kraftig bentillvÀxt i kÀken.
Okej. Det lÀt ju bra. Men... Jag blev inte jÀtteglad. SÄ kom resten:
Nu Àr vi osÀkra pÄ om vi ska operera nu eller inte. Vi hade aldrig vÀntat oss sÄ hÀr mycket benÄtervÀxt pÄ sÄ kort tid. Det Àr bra om det finns sÄ mycket ben som möjligt, eftersom risken för att kÀken gÄr av under operation blir mindre. SÄ vi kanske ska fortsÀtta spola och kontrollera igen om 3 mÄnader och se om det Àr Ànnu mer tillbakavÀxt.
DÖ kĂ€nde jag. Fan. Ja, det Ă€r klart att jag förstĂ„r att det Ă€r bra med sĂ„ mycket ben som möjligt. Men... Jag Ă€r less NU.
Allt var mycket osÀkert. Det var tÀnkt att tvÄ kÀkkirurger i Sundsvall skulle operera. SÄ dom skulle prata ihop sig med Uppsala. VÀga för och nackdelar. Men ben = bra. Med tid = mer tid för cystan att vÀxa in i mjukvÀvnaden, och det Àr inte bra.
Vi gick ivÀg och kollade pÄ röntgenbilderna tillsammans med en expert av nÄt slag, det var den okÀnda gubben! Ibland inbillar jag mig att jag fÄr vissa förmÄner dÀr nere för att jag Àr sjuksköterska, haha! Har Àven fÄtt vÀlja vilket lugnande jag vill ha, och om jag behöver antibiotika eller inte haha! Aja, det hör inte hit.
Han visade i alla fall, och jo. Det var skillnad. Det fanns mer ben. Nervkanalen var nÀstan hel skyddad, och dÀr det inte alls fanns ben förut kunde man med lite fantasi och god vilja möjligtvis ana att det var pÄ gÄng.
 
Röntgenmannen sa avvakta.
Lars sÀger inte nÄnting egentligen.
Jag sÀger op. Helst igÄr. Fast jag förstÄr att det inte Àr det logiska valet egentligen.
 
Lars, en till frÄn Sundsvall och nÄn/nÄgra frÄn Uppsala ska prata ihop sig om hur det ska bli nu.
 
Idag Àr det lördag. PÄ mÄndag fÄr jag besked. I sÄ fall blir det inskrivning tisdag och op onsdag.
Men jag tror att det blir avvakta. Jag Àr nÀsta sÀker pÄ det.

Historien om cystan (del 4)

Ja, nu följde ju nÄgra kassa dagar, Det kÀndes sÄ vÀrdelöst.
Det skulle ivÀg en remiss till, till Huddinge kanske? Kommer inte ihÄg. I alla fall vÀntade jag pÄ att höra frÄn Sundsvall igen.
Och jo, till slut sÄ. Det tar tydligen evigheter att svara pÄ remisser...
Sundsvall, Huddinge och Uppsala hade pratat ihop sig. DE HADE BESTÄMT SIG FÖR ATT OPERERA BORT DEN! Haleluja! Det skulle bli op i Sundsvall. Man trodde att cystan var i sin kapsel, sĂ„ det skulle gĂ„ relativt lĂ€tt att fĂ„ bort hela. Men det Ă€r ju Ă€ndĂ„ en omfattande operation. KĂ€ken Ă€r vĂ€ldigt skör, och det kan hĂ€nda att det gĂ„r av. Om den gĂ„r av mĂ„ste det transplanteras ben. Antingen frĂ„n höften, vaden eller bröstbenet (aj?!). Och blir det sĂ„ blir det troligen omgĂ„ende operation till Uppsala eller UmeĂ„. De bĂ„da kommer att ha information om din optid och stĂ„ "stand by" (ojdĂ„... Vad allvarligt det kĂ€ndes).
KĂ€ken mĂ„ste fixeras efter operationen. Om kĂ€ken hĂ„ller blir det med gummiband, för att avlasta kĂ€ken och dĂ„ kommer du kunna röra kĂ€karna litegrann. Om kĂ€ken gĂ„r av bir det stĂ„ltrĂ„d, och helt stumt. SĂ„ du mĂ„ste fĂ„ tandstĂ€llning. GĂ€rna nĂ„gon vecka innan det Ă€r op. Det fixar tandregleringen i Övik som kommer kontakta dig. Det Ă€r flytande kost som gĂ€ller i nĂ„gra mĂ„nader framĂ„t efter operation.
Operationen görs under narkos, och vi tror att vi kommer kunna göra operationen inifrÄn munnen, men det Àr inte helt sÀkert.
 
Okej. Det hÀr var inte bara. Men fasen! Dom skulle ta bort skiten! Allt pÄ en gÄng! Jag kanske skunne kunna leva normalt till sommaren!
Jag var helt borta hela den dagen. Log och grÀt om vartannat. Lite för att jag vart nervös, lite för att jag var lÀttad. Nervös över at sövas. Nervös över mitt livs första op. Nervös över att krÀkas efter op med fixerade kÀkar... Det var nog vÀrst, haha! Jag hatar hatar hatar att spy, och vill inte förestÀlla mig hur det kÀnns med fixerade kÀkar och sÄr i munnen.
Men samtidigt. Skit samma, bara det hÀr blir gjort!
 
SĂ„ ringde tandregleringen.
Ja du har ju fÄtt tid för op den 25/2.Eeh, jahaja, det var mer Àn jag visste! Denna fantastiska kommunikation Äter igen. Men jag brydde mig inte.
Fick fem tider pÄ tvÄ veckor för att fixa stÀllningen. Först sattes gummiband mellan tÀnderna för att det skulle bli glesare. En vecka efter det sattes nÄ band runt de innersta tÀnderna. Band och band. HÄrda och kantiga metallringar skulle jag vilja kalla det.
Tre dagar efter det hade jag tre tider pÄ en dag. En tid för att montera fÀsten i överkÀken, en i nederkÀken och en för att sÀtta in sjÀlva stÀllningen. Ojoj vilken dag. Det gick vÀl rÀtt bra. Men de var vÀÀÀÀldigt rÀdda för den dÀr kÀken. Tror typ att den gÄr av om man petar pÄ den. Det kanske den gör, vad vet jag?
I alla fall. Efter att nÄgra fÀsten var flyttade hit och dit var det klart.
Fy fan. Fy fan vad jag lider med alla barn som mĂ„ste ha tandstĂ€llning. Nu Ă€r det 5 dagar sen jag fick den och kan inte Ă€ta normalt Ă€n. Är sĂ„ ömt nĂ€r man biter ihop, man tappar kraften i kĂ€karna. Och skavsĂ„ren. Jag har inte fĂ„tt jĂ€ttemycket, men det kĂ€nns. Och jag ser ju ganska tokig ut. Och det gĂ„r inte skitbra att prata alla gĂ„nger, haha. Det Ă€r ju lite jobbigt för att vara jag.
 
Men skit samma! Det Àr pÄ gÄng!
Jag hade en tid i Sundsvall för information inför op, en sista koll och narkosbedömning. NÀra nu!

Historien om cystan (del 3)

Återbesök i Sundsvall. 14 dagar exakt efter operationen. Början av november -14.

Lars frÄgade hur det hade gÄtt. Jag sa att det var det vÀrsta jag nÄgonsin gjort i hela mitt liv. Att jag hellre skulle dra ut alla tÀnder Àn att gÄ igenom det hÀr igen.
Har du haft ont frĂ„gade han. Eeh. Ja! Jaha, jag skulle tydligen ha ringt och sagt det sĂ„ kunde jag ha fĂ„tt starkare smĂ€rtlindring. Ja MEN SÄG DET DÅ! Trodde ju knappast den möjligheten fanns nĂ€r man blir hemskickad med rĂ„det att ta Alvedon och Ipren.I alla fall.

SÄret hade i alla fall lÀkt fint, inga konstigheter.
PAD-svaret.
Det var ingen vanlig cysta.
Det var en ganska ovanlig typ av cysta, eller tumör som han sÀger. Men den Àr godartad i alla fall. Det Àr inget farligt sÄ.
Ameloblastom. Innan jag lÀrde mig det ordet... Kommer inte ihÄg hur (o)vanligt det var. Men man visste i alla fall inte riktigt hur man skulle behandla det. Jag skulle ha kvar röret och fortsÀtta spola. Men det fanns inga bevis för att detta skulle göra att den blev mindre. Det var inget som sa att den inte fortsatte vÀxa.

Det gick ivÀg remisser till höger och vÀnster. Till Huddinge och Uppsala i alla fall.
NÄgon av dem rekommenderade en magnetröntgen för att se sÄ cystan inte hade vÀxt utanför benet, ut i mjukvÀvnaden. Om den hade det, sÄ var man tvungen att operera bort den direkt. 

Spolningen fortsatte. Fast jag trodde inte pÄ det lÀngre. Om det funkade skulle vÀl nÄn veta det? Eller? 

MR i Sundsvall. Jag lÄg sÄ stilla pÄ britsen att jag hade en rejÀl blÄning pÄ rumpan nÀr jag var klar, haha! Efter röntgen, sÄ började jag hoppas pÄ att cystan hade vÀxt över i mjukvÀvnaden sÄ dom skulle operera bort den. Kosta vad det kosta ville. Risken var att kÀken gick av. Det enda jag kÀnde var; OCH?! Det Àr inget liv att gÄ runt sÄ hÀr. Cystan kanske vÀxer fortfarande. DÄ kommer benet ÀndÄ gÄ av. Jag fick inte hÄlla pÄ med nÀrkampsidrott. För ett slag mot kÀken kunde göra att den gick av.

Det tog lĂ„ng tid att fĂ„ svar pĂ„ röntgen. Medan jag vĂ€ntade fick jag en infektion i kinden. Ganska vĂ€ntat. Fick en REJÄL penicillinkur. Biverkningar. I say no more.

Sen ringde Lars om svaret. Den hade inte vÀxt över i mjukvÀvnaden. Jag skulle fortsÀtta spola. Man skulle göra magnetröntgen ca var tredje mÄnad för att se sÄ cystan inte vÀxte. Det var vad Uppsala tyckte.
"Det positiva Àr att vi pÄ sÄ vis behÄller kÀken hel."
"Ja, men det negativa Àr att det kommer ta förjÀvla lÄng tid!!!!!"
"Ja, det Àr sant."
Jag har nog aldrig avslutat ett samtal sÄ fort. Jag satt i bilen nÀr han ringde. Bröt ihop. Grinade hela vÀgen till stan. Plockade upp mamma, grinade sÄ mycket att jag knappt kunde berÀtta vad som hÀnt. SÄnt jÀvla bakslag. Jag hatade alla lÀkare i Uppsala. Jag hatade alla, för jag fick hela tiden höra att ingen vet hur man ska behandla det hÀr.

Dra Ät helvete. Jag Àr knappast vÀrldsunik!


Historien om cystan (del 2)

Ja, remissen gick ivÀg till Sundsvall. Jag kommer inte riktigt ihÄg allt hÀr, men tror att det var ungefÀr sÄ hÀr:
Jag fick svar efter exakt tre veckor. Jag skulle först göra röntgen i Övik, sedan röntgen och besök pĂ„ kĂ€kkirurgen i Sundsvall.
Efter röntgen i Övik ringde nĂ„gon, frĂ„n Övik, tror jag. Och sa; "Ja, man misstĂ€nker ju att du har en cysta i kĂ€ken. Men det Ă€r vĂ€l nĂ„n som sagt det till dig? Visst?"
NÀ, det visste jag inte. KÀftsmÀll.

NÄgra dagar senare ringde en kÀkkirurg frÄn Sundsvall. Lars heter han förresten.
Han bekrÀftade att man misstÀnkte en cysta i kÀkbenet. Men allt (vad det nu var?) talade för att det var en rÀtt vanlig cysta och att det inte var nÄgot malignt.
Cystan hade vÀxt inuti benet, och försvagat benet. KÀken var nÀstan bara cysta och inget ben pÄ vissa stÀllen.
Han förklarade hur man skulle behandla. Man skulle operera in ett drÀn, ett rör, i cystan. Det skulle man sedan spola tvÄ gÄnger om dagen med koksaltlösning. Det skulle göra att cystan allt eftersom krympte, och benet vÀxte tillbaka.
Det skulle ta ca 6-9 mÄnader.
KUL LIV! Men vad skulle jag göra dÄ? Jag hade inte direkt nÄt bÀttre förslag...
 
SÄ Äkte vi till Sundsvall första svÀngen. Mamma alltid med <3
TrÀffade Lars, visade röntgenbilder och gick igenom operationen igen. Under operationen skulle man ta vÀvnadsprov frÄn cystan och skicka för PAD-analys i Malmö typ.
Operationen gick bra. Jag blev hemskickad med rÄdet att ta Alvedon och Ipren om det behövdes nÀrmsta dagarna.
Men dagarna efterÄt. VÀrsta dagarna jag har upplevt tror jag. Det gjorde ont, var krÄngligt, jag var svullen. Bitter.
Spolningen funkade inte i början. Jag hade ett rÀtt rejÀlt sÄr i mungipan efter operationen. Alla vet hur sÄna sÄr funkar. De gÄr upp igen och igen och igen, sÄ fort man öppnar munnen.
Men nÀr det hade lÀkt kom jag igÄng mer med spolningen. Första dagarna var inte sÄ jÀvla trevligt om man sÀger sÄ. Det rÀcker sÄ.
Lars hade berÀttat att rören siter i max nÄgra mÄnader. Jag visste att jag alltsÄ skulle behöva gÄ igenom det hÀr igen.
Första helgen efter operationen grÀt jag en hel del. Allt kÀndes sÄ jÀÀvla hopplöst. SÄ drygt. Och det skulle vara sÄ lÄngdraget...
 

Historien om cystan (del 1)

Ja, den historien. Har fÄtt för mig att jag kanske kommer att glömma massa saker i efterhand, och det kan vara bra att ha nÄgot att gÄ tillbaka till och komma ihÄg vad som verkligen hÀnde, och nÀr. Nu kör vi!
Egentligen började det vÀl ett tag innan vi Äkte till Miami, alltsÄ nÄn gÄng i mars 2014. Jag kÀnde en liten knöl pÄ höger kind, pÄ kÀkbenet liksom. Inte speciellt stor, den gick inte att "flytta" pÄ, den syntes inte och den gjorde inte ont, om jag inte tryckte jÀttemycket pÄ den. AlltsÄ tÀnkte jag inte mer pÄ det. Vi skulle ju snart resa, och jag hade ju en tandlÀkartid bara nÄgra dagar efter att vi kom hem frÄn Miami.
 
Vi Ă„kte till Miami. Vilken resa!
Kommer inte ihÄg nÀr, men nÄgon dag dÀr mitt pÄ hÄllet fick jag jÀtteont i kÀken. Kunde inte riktigt tugga. Fick panik. TÀnkte att det kommer förstöra resten av resan. KUL LIV. Men det gick över efter tvÄ dagar. Bra!!
 
Vi kom hem, och tandlÀkartiden kom. Jag berÀttade för henne om knölen, och att jag hade haft rejÀlt ont i tvÄ dagar. Men jag fick liksom ingen respons. Det var bestÀmt att jag skulle ta bort bÄda mina visdomstÀnder eftersom de inte vÀxte som dem skulle. Hon sa att det berodde pÄ det. Jag fick henne att skriva in i journalen att höger tand skulle tas bort först, eftersom det var problem med den, och inga problem alls med vÀnster. Det hÀr Àr alltsÄ i början av april. Vi bokar in tvÄ nya tider för att operera bort visdomstÀnderna. En tid i juni och en tid i augusti.
 
Knölen var kvar, men jag fick inte ont igen. Och jag försökte att inte tÀnka pÄ det sÄ mycket. TandlÀkaren sa ju att det inte var nÄgot fara. Egentligen sÄ litade jag inte riktigt pÄ den tandlÀkaren, tyckte hon var lite... Konstig och nonchalant. Men hon hade ju faktiskt genomgÄtt en utbildning till tandlÀkare, sÄ helt bakom kunde hon ju inte vara...
I alla fall. Juni kom, och vi tvekade om vi skulle Äka pÄ Summerburst eller inte. Min tandlÀkartid var dagen innan. Jag avbokade den, och sen bestÀmde vi oss att vi inte skulle Äka ÀndÄ. Jag fick ingen ny tid, eftersom jag redan hade en bokad i augusti efter alla semestrar.
I augusti kom ett brev, dom var tvungen att boka om min tid till september eftersom det inte fanns nÄgra tandlÀkare.
 
Det blev september. Tid att operera bort den första visdomstanden. PÄ höger sida.
Jag Àr inte tandlÀkarrÀdd för fem öre. Men jag tycker inte att det Àr kul. SÄ jag hade blivit rekommenderad att ta lugnande innan, att operera bort en tand Àr lite pyssligt ibland, eftersom tanden fortfarande var helt tÀck under tandköttet liksom.
Sagt och gjort, jag fick lugnande. Jag minns det fortfarande, haha, men det Àr en annan historia.
NÀr hon sedan skulle börja med tanden sa hon: NÀ, det ser vÀldigt svullet ut pÄ höger sida. Jag vill inte ta bort den tanden nu, för jag vet inte hur det ser ut under. Jag skickar en remiss till KÀkkirurgen i Sundsvall. SÄ den gÄngen tog hon istÀllet bort vÀnster tand, och skickade en remiss till Sundsvall för utredning.

RSS 2.0