Det vart op!
Ja, jag skulle ju få besked senast måndag om det blev operation eller inte. Sagt det förr och säger det igen. Kommunikationen... Typ 19.30 ringde det iallafall. Det hade varit strul med telefonen under dagen, så man hade inte kunnat ha den kontakten man ville med Uppsala. Men på tisdag 8.30 var det rond i Uppsala, med käk- och plastikkirurger. Jag skulle få veta efter det. Men allt pekade mot att det inte skulle bli det. Fast han ville inte säga det rakt ut. Men jag fattade ju.
När det ringde från skyddat nummer tidigare idag gick pulsen från nästan normal till skyhög direkt. Så fort jag svarade i princip, så sa hon att dom hade beslutat sig för op! Jag kunde inte tro det, var såå inställd på att det inte skulle bli. Men det vart det! Med några förvarningar om att det kunde ju bli inställt om det kom akuta saker emellan osv. Det här var väl vid 10. Innan 15 skulle jag vara i Sundsvall.
Jobbade några timmar till och så drog vi iväg. Inskrivningen. HAHA! "Är du fullt frisk?" "Ja" "allergier?" "näpp!" "Funderingar?" "Jag vill INTE spy efter op!" "Mår du lätt illa?" "Inte precis" "Då ska du inte behöva kräkas efteråt."
Bra så. Fick lite snabb info om hur det skulle gå till. Tog väl inte ens fem min.
Senare ringde Lars igen. Det kommer vara två kirurger med och en som ska utbilda sig till specialist. De har goda förhoppningar att benet kommer hålla ihop. Dock är det stor risk att jag förlorar lite känsel i hakan/underläppen eftersom nerven, som vanligtvis är skyddad av ben, ligger löst inne i cystan. Dock så vet man det säkert först om ett år... Vi gick igenom mediciner jag skulle få. För att minska blödningsrisk, antibiotika, smärtstillande. Så frågade han om trombosprofylax, har du någon åsikt om det? Hahaha. Sjuksköterskan igen. Jo, men det kan väl kanske vara bra? Så vi får se vad han bestämmer sig för!
Nu är vi incheckade på patienthotellet.
Heja descutan! Mitt hår är som svinto. Plus att jag måste upp och duscha imorron igen. Jag hatar att duscha på morgonen!! Well. Ba gilla läget! Ska vara på avd. kl 07 imorgon, jag är först planerad om det inte kommer något akut. Fast tydligen är min op också rätt akut så liten risk att den ställs in...
Nu kör vi!! Hårda dygn väntar. Det som inte dödar det härdar! Kom ihåg det.
Historien om cystan (del 5)
Ja, då var det dags för Sundsvall då. Pre-op bedömning typ.
Hade tid på käkkirurgen kl. 13, och inskrivningsenheten kl. 14, för att göra allt samma dag.
Vi väntade. Och väntade. Och väntade. Typ 13.20 kommer sköterskan och säger att dom har beslutat att jag ska göra en röntgen till först. Okej, vi traskar väl iväg då... Det är en bit mellan röntgen och käkkirurgen.
När jag kom till röntgen hade dom inte fått remissen... Hallå, vi hade ju stannat på apoteket på vägen så det hade väl tagit typ 20 min. Aja. Till slut så. Röntgen gick ju fort. Det kom nån okänd gubbe och tittade på testbilden. Sen tog dom riktiga bilden, och så promenad tillbaka till käk.
Väl tillbaka där fick jag veta att dom hade fått lov att ta något akut emellan. Jahapp. Vi väntar väl då. Nämen titta! Där är den okända gubben från röntgen! Undra vad han gör här... Typ 14.30 var det min tur.
Lars sa att han hade goda nyheter. Det har varit en relativt kraftig bentillväxt i käken.
Okej. Det lät ju bra. Men... Jag blev inte jätteglad. Så kom resten:
Nu är vi osäkra på om vi ska operera nu eller inte. Vi hade aldrig väntat oss så här mycket benåterväxt på så kort tid. Det är bra om det finns så mycket ben som möjligt, eftersom risken för att käken går av under operation blir mindre. Så vi kanske ska fortsätta spola och kontrollera igen om 3 månader och se om det är ännu mer tillbakaväxt.
Okej. Det lät ju bra. Men... Jag blev inte jätteglad. Så kom resten:
Nu är vi osäkra på om vi ska operera nu eller inte. Vi hade aldrig väntat oss så här mycket benåterväxt på så kort tid. Det är bra om det finns så mycket ben som möjligt, eftersom risken för att käken går av under operation blir mindre. Så vi kanske ska fortsätta spola och kontrollera igen om 3 månader och se om det är ännu mer tillbakaväxt.
DÖ kände jag. Fan. Ja, det är klart att jag förstår att det är bra med så mycket ben som möjligt. Men... Jag är less NU.
Allt var mycket osäkert. Det var tänkt att två käkkirurger i Sundsvall skulle operera. Så dom skulle prata ihop sig med Uppsala. Väga för och nackdelar. Men ben = bra. Med tid = mer tid för cystan att växa in i mjukvävnaden, och det är inte bra.
Allt var mycket osäkert. Det var tänkt att två käkkirurger i Sundsvall skulle operera. Så dom skulle prata ihop sig med Uppsala. Väga för och nackdelar. Men ben = bra. Med tid = mer tid för cystan att växa in i mjukvävnaden, och det är inte bra.
Vi gick iväg och kollade på röntgenbilderna tillsammans med en expert av nåt slag, det var den okända gubben! Ibland inbillar jag mig att jag får vissa förmåner där nere för att jag är sjuksköterska, haha! Har även fått välja vilket lugnande jag vill ha, och om jag behöver antibiotika eller inte haha! Aja, det hör inte hit.
Han visade i alla fall, och jo. Det var skillnad. Det fanns mer ben. Nervkanalen var nästan hel skyddad, och där det inte alls fanns ben förut kunde man med lite fantasi och god vilja möjligtvis ana att det var på gång.
Röntgenmannen sa avvakta.
Lars säger inte nånting egentligen.
Lars säger inte nånting egentligen.
Jag säger op. Helst igår. Fast jag förstår att det inte är det logiska valet egentligen.
Lars, en till från Sundsvall och nån/några från Uppsala ska prata ihop sig om hur det ska bli nu.
Idag är det lördag. På måndag får jag besked. I så fall blir det inskrivning tisdag och op onsdag.
Men jag tror att det blir avvakta. Jag är nästa säker på det.
Historien om cystan (del 4)
Ja, nu följde ju några kassa dagar, Det kändes så värdelöst.
Det skulle iväg en remiss till, till Huddinge kanske? Kommer inte ihåg. I alla fall väntade jag på att höra från Sundsvall igen.
Det skulle iväg en remiss till, till Huddinge kanske? Kommer inte ihåg. I alla fall väntade jag på att höra från Sundsvall igen.
Och jo, till slut så. Det tar tydligen evigheter att svara på remisser...
Sundsvall, Huddinge och Uppsala hade pratat ihop sig. DE HADE BESTÄMT SIG FÖR ATT OPERERA BORT DEN! Haleluja! Det skulle bli op i Sundsvall. Man trodde att cystan var i sin kapsel, så det skulle gå relativt lätt att få bort hela. Men det är ju ändå en omfattande operation. Käken är väldigt skör, och det kan hända att det går av. Om den går av måste det transplanteras ben. Antingen från höften, vaden eller bröstbenet (aj?!). Och blir det så blir det troligen omgående operation till Uppsala eller Umeå. De båda kommer att ha information om din optid och stå "stand by" (ojdå... Vad allvarligt det kändes).
Käken måste fixeras efter operationen. Om käken håller blir det med gummiband, för att avlasta käken och då kommer du kunna röra käkarna litegrann. Om käken går av bir det ståltråd, och helt stumt. Så du måste få tandställning. Gärna någon vecka innan det är op. Det fixar tandregleringen i Övik som kommer kontakta dig. Det är flytande kost som gäller i några månader framåt efter operation.
Operationen görs under narkos, och vi tror att vi kommer kunna göra operationen inifrån munnen, men det är inte helt säkert.
Operationen görs under narkos, och vi tror att vi kommer kunna göra operationen inifrån munnen, men det är inte helt säkert.
Okej. Det här var inte bara. Men fasen! Dom skulle ta bort skiten! Allt på en gång! Jag kanske skunne kunna leva normalt till sommaren!
Jag var helt borta hela den dagen. Log och grät om vartannat. Lite för att jag vart nervös, lite för att jag var lättad. Nervös över at sövas. Nervös över mitt livs första op. Nervös över att kräkas efter op med fixerade käkar... Det var nog värst, haha! Jag hatar hatar hatar att spy, och vill inte föreställa mig hur det känns med fixerade käkar och sår i munnen.
Men samtidigt. Skit samma, bara det här blir gjort!
Jag var helt borta hela den dagen. Log och grät om vartannat. Lite för att jag vart nervös, lite för att jag var lättad. Nervös över at sövas. Nervös över mitt livs första op. Nervös över att kräkas efter op med fixerade käkar... Det var nog värst, haha! Jag hatar hatar hatar att spy, och vill inte föreställa mig hur det känns med fixerade käkar och sår i munnen.
Men samtidigt. Skit samma, bara det här blir gjort!
Så ringde tandregleringen.
Ja du har ju fått tid för op den 25/2.Eeh, jahaja, det var mer än jag visste! Denna fantastiska kommunikation åter igen. Men jag brydde mig inte.
Fick fem tider på två veckor för att fixa ställningen. Först sattes gummiband mellan tänderna för att det skulle bli glesare. En vecka efter det sattes nå band runt de innersta tänderna. Band och band. Hårda och kantiga metallringar skulle jag vilja kalla det.
Tre dagar efter det hade jag tre tider på en dag. En tid för att montera fästen i överkäken, en i nederkäken och en för att sätta in själva ställningen. Ojoj vilken dag. Det gick väl rätt bra. Men de var vääääldigt rädda för den där käken. Tror typ att den går av om man petar på den. Det kanske den gör, vad vet jag?
I alla fall. Efter att några fästen var flyttade hit och dit var det klart.
Ja du har ju fått tid för op den 25/2.Eeh, jahaja, det var mer än jag visste! Denna fantastiska kommunikation åter igen. Men jag brydde mig inte.
Fick fem tider på två veckor för att fixa ställningen. Först sattes gummiband mellan tänderna för att det skulle bli glesare. En vecka efter det sattes nå band runt de innersta tänderna. Band och band. Hårda och kantiga metallringar skulle jag vilja kalla det.
Tre dagar efter det hade jag tre tider på en dag. En tid för att montera fästen i överkäken, en i nederkäken och en för att sätta in själva ställningen. Ojoj vilken dag. Det gick väl rätt bra. Men de var vääääldigt rädda för den där käken. Tror typ att den går av om man petar på den. Det kanske den gör, vad vet jag?
I alla fall. Efter att några fästen var flyttade hit och dit var det klart.
Fy fan. Fy fan vad jag lider med alla barn som måste ha tandställning. Nu är det 5 dagar sen jag fick den och kan inte äta normalt än. Är så ömt när man biter ihop, man tappar kraften i käkarna. Och skavsåren. Jag har inte fått jättemycket, men det känns. Och jag ser ju ganska tokig ut. Och det går inte skitbra att prata alla gånger, haha. Det är ju lite jobbigt för att vara jag.
Men skit samma! Det är på gång!
Jag hade en tid i Sundsvall för information inför op, en sista koll och narkosbedömning. Nära nu!
Historien om cystan (del 3)
Återbesök i Sundsvall. 14 dagar exakt efter operationen. Början av november -14.
Lars frågade hur det hade gått. Jag sa att det var det värsta jag någonsin gjort i hela mitt liv. Att jag hellre skulle dra ut alla tänder än att gå igenom det här igen.
Har du haft ont frågade han. Eeh. Ja! Jaha, jag skulle tydligen ha ringt och sagt det så kunde jag ha fått starkare smärtlindring. Ja MEN SÄG DET DÅ! Trodde ju knappast den möjligheten fanns när man blir hemskickad med rådet att ta Alvedon och Ipren.I alla fall.
Såret hade i alla fall läkt fint, inga konstigheter.
PAD-svaret.
Det var ingen vanlig cysta.
Det var en ganska ovanlig typ av cysta, eller tumör som han säger. Men den är godartad i alla fall. Det är inget farligt så.
Ameloblastom. Innan jag lärde mig det ordet... Kommer inte ihåg hur (o)vanligt det var. Men man visste i alla fall inte riktigt hur man skulle behandla det. Jag skulle ha kvar röret och fortsätta spola. Men det fanns inga bevis för att detta skulle göra att den blev mindre. Det var inget som sa att den inte fortsatte växa.
Det gick iväg remisser till höger och vänster. Till Huddinge och Uppsala i alla fall.
Någon av dem rekommenderade en magnetröntgen för att se så cystan inte hade växt utanför benet, ut i mjukvävnaden. Om den hade det, så var man tvungen att operera bort den direkt.
Spolningen fortsatte. Fast jag trodde inte på det längre. Om det funkade skulle väl nån veta det? Eller?
MR i Sundsvall. Jag låg så stilla på britsen att jag hade en rejäl blåning på rumpan när jag var klar, haha! Efter röntgen, så började jag hoppas på att cystan hade växt över i mjukvävnaden så dom skulle operera bort den. Kosta vad det kosta ville. Risken var att käken gick av. Det enda jag kände var; OCH?! Det är inget liv att gå runt så här. Cystan kanske växer fortfarande. Då kommer benet ändå gå av. Jag fick inte hålla på med närkampsidrott. För ett slag mot käken kunde göra att den gick av.
Det tog lång tid att få svar på röntgen. Medan jag väntade fick jag en infektion i kinden. Ganska väntat. Fick en REJÄL penicillinkur. Biverkningar. I say no more.
Sen ringde Lars om svaret. Den hade inte växt över i mjukvävnaden. Jag skulle fortsätta spola. Man skulle göra magnetröntgen ca var tredje månad för att se så cystan inte växte. Det var vad Uppsala tyckte.
"Det positiva är att vi på så vis behåller käken hel."
"Ja, men det negativa är att det kommer ta förjävla lång tid!!!!!"
"Ja, det är sant."
Jag har nog aldrig avslutat ett samtal så fort. Jag satt i bilen när han ringde. Bröt ihop. Grinade hela vägen till stan. Plockade upp mamma, grinade så mycket att jag knappt kunde berätta vad som hänt. Sånt jävla bakslag. Jag hatade alla läkare i Uppsala. Jag hatade alla, för jag fick hela tiden höra att ingen vet hur man ska behandla det här.
Dra åt helvete. Jag är knappast världsunik!
Historien om cystan (del 2)
Ja, remissen gick iväg till Sundsvall. Jag kommer inte riktigt ihåg allt här, men tror att det var ungefär så här:
Jag fick svar efter exakt tre veckor. Jag skulle först göra röntgen i Övik, sedan röntgen och besök på käkkirurgen i Sundsvall.
Jag fick svar efter exakt tre veckor. Jag skulle först göra röntgen i Övik, sedan röntgen och besök på käkkirurgen i Sundsvall.
Efter röntgen i Övik ringde någon, från Övik, tror jag. Och sa; "Ja, man misstänker ju att du har en cysta i käken. Men det är väl nån som sagt det till dig? Visst?"
Nä, det visste jag inte. Käftsmäll.
Nä, det visste jag inte. Käftsmäll.
Några dagar senare ringde en käkkirurg från Sundsvall. Lars heter han förresten.
Han bekräftade att man misstänkte en cysta i käkbenet. Men allt (vad det nu var?) talade för att det var en rätt vanlig cysta och att det inte var något malignt.
Cystan hade växt inuti benet, och försvagat benet. Käken var nästan bara cysta och inget ben på vissa ställen.
Han förklarade hur man skulle behandla. Man skulle operera in ett drän, ett rör, i cystan. Det skulle man sedan spola två gånger om dagen med koksaltlösning. Det skulle göra att cystan allt eftersom krympte, och benet växte tillbaka.
Cystan hade växt inuti benet, och försvagat benet. Käken var nästan bara cysta och inget ben på vissa ställen.
Han förklarade hur man skulle behandla. Man skulle operera in ett drän, ett rör, i cystan. Det skulle man sedan spola två gånger om dagen med koksaltlösning. Det skulle göra att cystan allt eftersom krympte, och benet växte tillbaka.
Det skulle ta ca 6-9 månader.
KUL LIV! Men vad skulle jag göra då? Jag hade inte direkt nåt bättre förslag...
Så åkte vi till Sundsvall första svängen. Mamma alltid med <3
Träffade Lars, visade röntgenbilder och gick igenom operationen igen. Under operationen skulle man ta vävnadsprov från cystan och skicka för PAD-analys i Malmö typ.
Operationen gick bra. Jag blev hemskickad med rådet att ta Alvedon och Ipren om det behövdes närmsta dagarna.
Men dagarna efteråt. Värsta dagarna jag har upplevt tror jag. Det gjorde ont, var krångligt, jag var svullen. Bitter.
Spolningen funkade inte i början. Jag hade ett rätt rejält sår i mungipan efter operationen. Alla vet hur såna sår funkar. De går upp igen och igen och igen, så fort man öppnar munnen.
Men när det hade läkt kom jag igång mer med spolningen. Första dagarna var inte så jävla trevligt om man säger så. Det räcker så.
Lars hade berättat att rören siter i max några månader. Jag visste att jag alltså skulle behöva gå igenom det här igen.
Första helgen efter operationen grät jag en hel del. Allt kändes så jäävla hopplöst. Så drygt. Och det skulle vara så långdraget...
Historien om cystan (del 1)
Ja, den historien. Har fått för mig att jag kanske kommer att glömma massa saker i efterhand, och det kan vara bra att ha något att gå tillbaka till och komma ihåg vad som verkligen hände, och när. Nu kör vi!
Egentligen började det väl ett tag innan vi åkte till Miami, alltså nån gång i mars 2014. Jag kände en liten knöl på höger kind, på käkbenet liksom. Inte speciellt stor, den gick inte att "flytta" på, den syntes inte och den gjorde inte ont, om jag inte tryckte jättemycket på den. Alltså tänkte jag inte mer på det. Vi skulle ju snart resa, och jag hade ju en tandläkartid bara några dagar efter att vi kom hem från Miami.
Vi åkte till Miami. Vilken resa!
Kommer inte ihåg när, men någon dag där mitt på hållet fick jag jätteont i käken. Kunde inte riktigt tugga. Fick panik. Tänkte att det kommer förstöra resten av resan. KUL LIV. Men det gick över efter två dagar. Bra!!
Vi kom hem, och tandläkartiden kom. Jag berättade för henne om knölen, och att jag hade haft rejält ont i två dagar. Men jag fick liksom ingen respons. Det var bestämt att jag skulle ta bort båda mina visdomständer eftersom de inte växte som dem skulle. Hon sa att det berodde på det. Jag fick henne att skriva in i journalen att höger tand skulle tas bort först, eftersom det var problem med den, och inga problem alls med vänster. Det här är alltså i början av april. Vi bokar in två nya tider för att operera bort visdomständerna. En tid i juni och en tid i augusti.
Knölen var kvar, men jag fick inte ont igen. Och jag försökte att inte tänka på det så mycket. Tandläkaren sa ju att det inte var något fara. Egentligen så litade jag inte riktigt på den tandläkaren, tyckte hon var lite... Konstig och nonchalant. Men hon hade ju faktiskt genomgått en utbildning till tandläkare, så helt bakom kunde hon ju inte vara...
I alla fall. Juni kom, och vi tvekade om vi skulle åka på Summerburst eller inte. Min tandläkartid var dagen innan. Jag avbokade den, och sen bestämde vi oss att vi inte skulle åka ändå. Jag fick ingen ny tid, eftersom jag redan hade en bokad i augusti efter alla semestrar.
I augusti kom ett brev, dom var tvungen att boka om min tid till september eftersom det inte fanns några tandläkare.
Det blev september. Tid att operera bort den första visdomstanden. På höger sida.
Jag är inte tandläkarrädd för fem öre. Men jag tycker inte att det är kul. Så jag hade blivit rekommenderad att ta lugnande innan, att operera bort en tand är lite pyssligt ibland, eftersom tanden fortfarande var helt täck under tandköttet liksom.
Jag är inte tandläkarrädd för fem öre. Men jag tycker inte att det är kul. Så jag hade blivit rekommenderad att ta lugnande innan, att operera bort en tand är lite pyssligt ibland, eftersom tanden fortfarande var helt täck under tandköttet liksom.
Sagt och gjort, jag fick lugnande. Jag minns det fortfarande, haha, men det är en annan historia.
När hon sedan skulle börja med tanden sa hon: Nä, det ser väldigt svullet ut på höger sida. Jag vill inte ta bort den tanden nu, för jag vet inte hur det ser ut under. Jag skickar en remiss till Käkkirurgen i Sundsvall. Så den gången tog hon istället bort vänster tand, och skickade en remiss till Sundsvall för utredning.
