Låt mig klargöra något
Jag har funderar över en sak. Efter alla turer som varit kring min operation osv har jag fått väldigt mycket kommentarer, pepp och stöd. Och jag uppskattar vartenda ord, tro mig!! Men det är en sak. Alla kommentarer om att "shit vad du gör det bra!" "Herregud vad du fått stå ut med" "Att du står ut!" "Du är så positiv!" Liksom. Jag har inget val. Verkligen inget val alls. Jag har inget att säga till om. Jag fick inte några alternativa behandlingsförslag, för det fanns inga, inte egentligen. Jag fick inte välja när/om det skulle ske. Jag kan inte påverka att jag inte får tugga någonting förän absolut tidigast i juli, kanske. Jag kan inte styra eller påverka något i den här processen. Jag förstår att man menar väl, att man vill stötta och peppa. Men jag är inte överdrivet duktig, stark eller positiv. Jag hanterar skiten, för det är det enda valet jag har. Allt hade garanterat varit så mycket jobbigare om jag hade valt att gräva ner mig, tycka synd om mig själv och tillfälligt hata livet. Det är inget alternativ att göra så. Jag väljer att hänga med människor som får mig att må bra. Människor som numera är van att jag har tandställningen och gummiband, att det ibland är svårt att förstå vad jag säger, och människor som (oftast) kommer ihåg att det är totalt lönlöst att bjuda mig på något att äta, fråga vad vi ska fika, om vi ska köpa godis, och att det är HELT OKEJ för mig. Det stör mig inte alls att folk äter. Herregud, det funkar inte att jag ska tycka det är jobbigt.
Life's a bitch, deal with it!
Som sagt, jag uppskattar verkligen allt stöd jag får, men det här en tanke som dyker upp varje gång jag får en sån här kommentar och jag kände att jag var tvungen att få ventilera den lite. Det är inte en pik mot någon som sagt något liknande, och jag förbjuder ingen att säga det igen, för de som säger det känner säkert så. Det är bara min känsla av att... Ja, att jag helt enkelt inte har något val.
Bra så.
Tack och kärlek!
